Efter min fars bortgång i september 1993 gick flyttbilen till Vasastan från Tullinge i december samma år.
Allt gick väldigt snabbt. Så här i efterhand skulle jag nog kalla det min första geografiska flykt.
Jag jobbade åt Skanska på ett bygge på Södermalm vid den här tiden och livet rullade på. Det tog en ny väg.
Så här i efterhand var det mycket som var obearbetat. Jag hade precis förlorat min far, lämnat Tullinge och kastat mig in i något nytt.
Då tänkte jag nog inte så mycket på det.
Det skulle komma senare.
Det här blev början på en ny episod i livet. De övre tonåren förträngdes, även om det fanns både bra och dåliga minnen.
Allt rullade vidare. Det gick fort. Väldigt fort.
Jag såg mig inte i backspegeln.