Kan inte påstå att jag någonsin vetat vart jag ska någonstans.
Däremot har jag genom åren blivit ganska bra på att fatta var jag inte ska vara.
En exit för mig handlar inte om någon jävla karriärplan eller att klättra på någon stege. Det handlar mer om att hitta en väg vidare. Att överhuvudtaget orka titta framåt. Och kanske, för en gångs skull, bry sig lite om vad som händer där framme.
Just nu kör jag ganska hårt med personlig utveckling i några självhjälpsprogram. 12-steg och sådant.
Jag gillar att hänga i Kretsen. Härliga människor, mycket erfarenheter och en hel del snack om livet. Ibland blir man klokare. Ibland blir man mest förbannad.
Sen har jag det här projektet.
Den här bloggen.
Dagbok, biktning, självterapi eller vad fan man nu ska kalla det.
Material saknas i alla fall inte.
Jag har inga gamla dagböcker direkt, men ungefär 2000 A4-sidor med både det ena och det andra. Perfekt när minnet sviker och man behöver kolla vad som faktiskt hände, när det hände och vad man uppenbarligen hade för sig på den tiden.
Och en hel del har jag nog förträngt.
Bloggen ska dessutom pimpas.
Känner en master som får ordning på skiten åt mig.
Ordning och reda.
Det kan ju vara bra någon gång.
På återseende.
lposxqunhikmilnixrsfktzkvnzfuf